Vi var på samma fest. Jag visste sedan innan att du var intresserad. Du hade sagt till en gemensam bekant att du var glad för att jag skulle vara där. Och det gjorde mig upprymd och pirrig. Att just Du visade intresse.

Morgonen efter låg vi bredvid varandra. Tätt ihop och pratade om livet. Vi planerade vår gemensamma framtid på skoj. Vi döpte våra barn och bestämde hur du skulle fria. Och när du lutade dig över mig och kysste mig så kändes det lika självklart som när du tog mitt nummer och skickade första sms:et redan i bilen påväg därifrån.

Du bodde långt bort vilket gjorde det hela komplicerat. Vi pratade mycket i telefonen. Och mycket av min tid gick till att vänta på att höra något ifrån dig. När jag beslutade mig för att åka ner var du lika upprymd och glad som jag.

Det var en fredag i december. Jag åkte tåg ner. Minns fortfarande pirret i magen när jag passerade Arlandas tågstation. Snart där. Snart hos honom.

Ni vet när en skulle vilja stanna tiden och skrika åt sig själv. "Vänd om förfan, här finns inget att hämta". Det här var en sådan gång.

Jag hade väntat i 20 minuter på Stockholms central mitt i natten en fredag när han äntligen dök upp. Jag tror inte jag reflekterade särskilt mycket över det just då. Men han stank alkohol och fick hålla i sig för att hålla balansen. Väl på tunnelbanan somnade han. Och när jag försökte få liv i honom gick det inte.

När han väl vaknade kräktes han på sina byxor och skor. Kräks med klumpar av julbord från jobbfesten han besökt några timmar tidigare. Jag flyttade min väska närmare väggen. Försökte att andas med munnen för att inte kräkas själv utav den outhärdliga lukten.

Han bad om ursäkt när vi promenerade hem till honom. Sa förlåt för att det blev som det blev. Ville bära min väska. Men jag ville inte ha kräks på min väska. Jag ville hem.

Hemma hos honom hängde han ut sina nerspydda kläder på balkongen och sen däckade han på soffan.

Jag la mig i hans säng och grät.

Helgen i övrigt var okej. Han bjöd på allt och var uppenbart generad över hur helgen hade startat. Och där och då tror jag att jag förlät honom. För jag var förblindad av all känslor. Ville så jävla gärna att han skulle vara rätt. Ville ha hittat den där famnen jag sökt i ett år nu.

Så när jag åkte hem och han blev mer och mer avvaktande i sina svar. När vissa dagar gick utan att vi hördes alls. Då visste jag att det var över. Så en kväll ringde jag och bad honom förklara. Och han förklarade så gott en man kan. En man som aldrig pratat känslor. En man som inte riktigt kan det där med att ha en tjej i taget. En man som insett att han inte är redo för något seriöst. Och jag fällde någon tår. Tappade återigen mitt ihoppusslade förtroende för män och klev ur det som en starkare kvinna än någonsin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi möttes på en förfest. Om jag ska vara ärlig så minns jag inte allt för stora delar av kvällen. Och han var väl en av delarna som föll bort. Så när jag fick sms och vänförfrågan på fb samtidigt på natten så dröjde det ett tag innan jag förstod vem ...

Vi träffades på midsommarafton. Jag tror jag föll lite för honom mest för att han inte var sådär på som män som vet vad de vill ha brukar vara. Han var mer försiktig. Mjuk. Långsam. Och jag tror det var vad jag behövde just då. Jag var trött på dem s...

Jag festade på annan ort över en helg. Sista kvällen var jag nykter för att kunna köra hem dagen efter. Min vän hade efter tre kvällars sökande funnit ragg. En odräglig och full man som sluddrade något om att han ville ha trekant. Att jag kunde få va...

Han är förbjuden frukt och kanske är det en av delarna som gör helheten intressant. Vi har träffats några gånger efter den där magiska kvällen på trappen där vi delade på en cider medan månen lyste ovanför våra huvuden. Den där kvällen då vi kysstes ...

Jag skojade en del med mina vänner när jag blev singel. Skrattade åt det faktum att killar som hållit sig i bakgrunden de senaste åren plötsligt klev fram och visade sig vara uppenbart intresserade. Det var som att djungeltrumman spelat och plötsligt...